Patrons goda vän

"Jag hade Han som är vän med Patron som stammis på morgonfickan", sa Bordett. "Det var dagliga konferenser över café gallao på morgnarna."

"Du menar den fjäskiga engelsmannen?" sa Tvåan.

"Han och en från Wales, en från Södra Irland och den där tunne Engelsmannen med skägg drack kaffe vid mitt bord varje morgon. De förde mycket spirituella samtal kan jag berätta."
"Spirituella, fnyste Nian, det ska väl vara på morgonen i så fall. På kvällarna är det mest bara fyllesnack."
"Tala inte illa om Han som är vön med Patron," han var sergeant i det militära. Sedan körde han tunga maskintransporter. Sådan får bara riktigt skickliga chaffisar göra. Han och hans fru var till och med varit hembjudna till  Patron och patrons fästmö, en gång."
"Tillsammans med Holländaren och hans fru," sköt en försynt röst in. Elvan stod i regel tyst medan de andra borden konverserade.
"Han som är vän med Patron är en viktig person på campingen. Till och med den viktigaste", sa Bordett. "Det var han som såg till att folk inte fick gå barbröstade här."
"En jäkla rövslickare och skvallerbytta" fräste Trean. 

"Han som var vän" tillhörde de första gästerna på campingen. Han och hans fru, "Hon som bara drack vitt", anlände i husbil från England. 

Hans sätt var insmickrande och han gjorde sig snabbt vän med Patron. Patron sa sig ha en dröm om att campingen skulle bringa människor av olika nationalitet tillsammans. Sagt och gjort. Han som var vän blev omedelbart god vän med sin granne från Holland, "Sunshine", med fru. "Hon som också bara drack vitt".

Från den dagen tillbringade sällskapet nästan alla kvällar på restaurangen. De drack öl resp vin och insisterade på att få egen nyckel till lokalen för att kunna sitta kvar när personalen gått hem.

Med tiden utökades gruppen med ytterligare en engelsman, en svensk, ett Belgiskt par och andra till och från kommande petrifiera figurer.

Allt i Patrons anda. Människor av olika nationalitet som kom varandra nära under rusets inverkan.

Om ett bord

Bordet var inte fyra år fyllda när det dumpades. Det ansågs inte fint nog för den nya restaurangen på campingen. 

Tillsammans med flera andra bord kördes det till den konstgjorda gräsmattan vid poolen och lyftes helt sonika över stängslet utan visad hänsyn. Än mindre respekt.

Det vackra lackerade underredet med bordsskiva i ådrat trä stöttes och repades vid flytten vida mer än vad gäster och tidens tand dittills gjort. 

Inget av borden fick behålla sina stolar vilka burit små och stora bakdelar och ibland sett knän mötas. Stolarna staplades intill sopkärlen bakom restaurangen.

"Jag var bord nummer ett", sa Bordett. "Jag stod längst till höger i raden närmast dörren. Under tak i skugga."

Nu var Bordett ersatt av ett bord med blänkande blank rostfri bordsskiva.

"Om ni människor hade hörsel skapad för att höra min röst skulle jag kunna berätta. Oj, vad ni skulle få höra," suckade Bordet.

"Vad ska vi här att göra, sa Åttan. Utan stolar sitter väl ingen och hänger hos oss."

"Har du aldrig hört talas om gående bord? sa Bordnia."