Om ett bord

Bordet var inte fyra år fyllda när det dumpades. Det ansågs inte fint nog för den nya restaurangen på campingen. 

Tillsammans med flera andra bord kördes det till den konstgjorda gräsmattan vid poolen och lyftes helt sonika över stängslet utan visad hänsyn. Än mindre respekt.

Det vackra lackerade underredet med bordsskiva i ådrat trä stöttes och repades vid flytten vida mer än vad gäster och tidens tand dittills gjort. 

Inget av borden fick behålla sina stolar vilka burit små och stora bakdelar och ibland sett knän mötas. Stolarna staplades intill sopkärlen bakom restaurangen.

"Jag var bord nummer ett", sa Bordett. "Jag stod längst till höger i raden närmast dörren. Under tak i skugga."

Nu var Bordett ersatt av ett bord med blänkande blank rostfri bordsskiva.

"Om ni människor hade hörsel skapad för att höra min röst skulle jag kunna berätta. Oj, vad ni skulle få höra," suckade Bordet.

"Vad ska vi här att göra, sa Åttan. Utan stolar sitter väl ingen och hänger hos oss."

"Har du aldrig hört talas om gående bord? sa Bordnia."